SÅLD!

– Är det jobbigt att skiljas från en målning? frågar folk ofta.

Väldigt sällan, svarar jag. Jag är visserligen en melankolisk typ, men inte särskilt sentimental.

Samtidigt finns det gånger då jag sätter ett kanske lite för högt pris på en målning – just för att den gärna får stanna kvar hos mig. Tills jag är redo att skiljas från den.

Då sänker jag priset.

Häromdagen såldes målningen “Innan åskan” plötsligt. Jag fick oväntat en förfrågan om den var till salu. Jag sa ja och gav ett pris – lite väl spontant kanske, men ändå seriöst och genomtänkt.

Personen slog till direkt och fick med sig målningen. Allt gick väldigt fort.

Inte mig emot – jag tycker om snabba ryck.

"Innan åskan" olja på duk. En parafras på Caravaggios målning "John the baptist"

Och nu sitter jag här, några dagar senare, och känner mig lite ensam.

Målningen var en parafras på en av mina favoritmålningar av Caravaggio, “John the Baptist”. När jag såg den i verkligheten för första gången, i Rom på Palazzo Barberini, blev jag helt hänförd. Hur målar han huden på pojken? Hur? De där grönskimrande tonerna, de mjukt fördrivna ytorna. Uttrycket i ansiktet – så precist, så fångat i ett ögonblick, mitt i en aktiv handling.

Första gången jag ser "John the baptist" av Caravaggio i Rom.

När jag kom hem från Rom var jag en dag ute och fixade i trädgården tillsammans med mitt då tioåriga barnbarn. Våra dvärgetter sprang som vanligt omkring oss, sällskapssjuka och nyfikna. Solen sken och en åska var på väg in, vilket gav det där speciella ljuset – vasst och vackert med tydliga kontraster. Himlen var mörk och mullrade och solen höll tappert ställningarna. Ett tag till.

Mitt barnbarn satte sig på en stor sten, och plötsligt hoppade favoritgeten Ferdinand upp bredvid honom. Jag tog fram mobilkameran och tog en bild. Jag såg det direkt: Det här är en målning.

De skarpa kontrasterna – pojkens solbelysta arm mot Ferdinands mörka kropp. Det illgröna landskapet mot himlen som bar på den annalkande åskan. Mörklila och mäktig.

Dagen efter började jag måla. Och ganska snart insåg jag att jag var nu direkt inspirerad av Caravaggios motiv, pojken med baggen. Jag tillät mig att parafrasera – att tolka på mitt sätt.

När målningen nästan var klar återstod det viktigaste: pojkens blick. Ansiktet låg i skugga, men blicken var tydligt riktad mot mig, betraktaren - mild men samtidigt skarp. Jag är alltid noga med att få till just blicken i porträtt. Det är då personen blir levande och bilden börjar berätta något och jag ger mig aldrig förrän den sitter.

Målningen "Innan åskan" har deltagit i flera utställningar, och många har tyckt om den. Jag också. Tre av mina favoriter finns ju med i den: mitt kära barnbarn, min favoritget – och min blinkning till Caravaggio. Den har haft en given plats på min vägg i mitt hem och jag har alltså umgåtts med den dagligen i flera år.

Nu är den såld! Det känns tomt, men jag såg att det var på allvar. Köparen föll pladask för den, och jag känner mig säker på att den har hamnat i goda händer. Sällan kan en styra sånt och är som sagt vanligtvis inte sentimentalt lagd när det kommer till att separera från mina målningar.

För, jag målar, du köper. Win-win.

Annars får jag börja arbeta heltid som pedagog igen. Och då orkar jag inte måla – varken till till dig eller mig.

Men; - hej då rå...kära målningen <3 och haresåbra!