Marie Levin

Porträttmåleri har blivit en av mina mest efterfrågade kurser, något som faktiskt fortfarande förvånar mig lite. Jag brukar börja kursveckan med att hälsa gruppen välkommen: – Välkomna till måleriets mest utmanande kurs. Det blir ofta först tyst. Sedan skrattar vi tillsammans. Någon lite mer nervöst än de andra. Jag brukar snabbt lägga till: – OCH den mest fascinerande. För porträttmåleri kan samtidigt vara något av det mest spännande man kan ägna sig åt. När seendet börjar öppna sig...

När jag får frågan vad jag blir inspirerad av är mitt svar ungefär: Av allt möjligt. Men om jag tänker efter tror jag att det framför allt är allvar. När någon skapar utifrån ett allvar och dessutom matchar det med ett gediget hantverk. Någon som verkligen har tittat, tänkt, arbetat och gått hela vägen med någonting, oavsett konstnärlig genren. Jag läser just nu P.O. Enquists Ett annat liv. (Hans Nedstörtad ängel är förresten en stor favorit sedan länge.) Den har legat bredvid sängen länge...

Den senaste tiden, när det mesta stannade upp i min vardag, av känd anledning, kom nygamla tankar upp och tog plats och nu hade jag god tid att ta dem på allvar. Stresskostymen låg ju i tvättkorgen och lät mig vara. Jag frågade mig själv om och om igen tills jag hamnade på ett rätt kul ställe (som gav mig spännande info): Vad gjorde jag frivilligt, innan jag började tänka på vad som var nyttigt, rimligt eller lönsamt? Vad gjorde jag som barn som ingen behövde be mig om? Mina svar blev:...