Marie Levin

Stillbild från kortfilmen Anna Lüs del 3 som jag gjorde tillsammans med Ditte Reijers. Hon har inte längre problem med att orientera sig i det som hänt. Det svåra är att förstå vad som egentligen händer. Kanske är det därför hon måste skriva om sig själv som Hon. Hon kommer hem från Rom märkligt genomborrad av allting. Smutstvätt på en spegel i centrala Rom Inte förändrad på det sätt människor hoppas bli av resor. Mer genomlyst. Som om något i henne slutat hålla ihop verkligheten på det gamla...

Drabbades jag av Stendahl syndromet?

Det kan låta motsägelsefullt, men för mig är det helt avgörande. Så här förhåller jag mig till mitt eget måleri – från början till slut. När vi tror att vi vet hur något ser ut – ett öga, en kind, en skog – då slutar vi egentligen att se.