Porträttmåleri

Nu är jag i en period där jag inte lyckas få till de porträtt jag arbetar med. Ett har jag gett upp, ett annat har jag pausat och det ni ser på bilderna här gav jag upp för ca 2 år sedan och tänkte plocka fram i dag. Jag vet inte vad det beror på det att mitt seende ibland blir slappt och att jag knappt minns hur en målar ett porträtt. Letar fram bilder i min mobil och ser på väggen hemma ett flertal porträtt jag målat de senaste 10 åren och imponeras av mig själv. Wow. Hur

Varför har porträttmåleri – kanske det mest frustrerande av alla måleriska uttryck – blivit så populärt? Jag ställer mig ofta den frågan, inte minst eftersom mina kurser i porträttmåleri fylls gång på gång. Mitt svar är; Sedan jag började teckna och måla har människan varit mitt främsta motiv. På 1980-talet satt jag i Göteborg och tecknade människor överallt där jag befann mig, alltid med ett block i väskan. Intresset för mänskliga uttryck och beteenden har följt mig genom li