Jag skall alltså tro på det ena men inte det andra. Det var det jag visste. Sedan barnsben har jag vetat just det. Att jag skall tro på det ena men inte det andra. Men vem hade kunnat ana att det var den stora fågeln som nyss flög genom rummet som varit den mest verkliga upplevelsen. Som satte mig på plats. Och i balans. Jo, jag hade kunnat ana det. Redan då. Den stora osynliga fågeln som givit mig sina kraftfulla vingar. Till låns. När jag behövt. Ingen Gud En fågel I dag

Nu tar jag med Dig in i ateljén och klickar upp några av mina kulörer. Och så delger jag lyssningstips med mera...

Jag berättar här hur oljemålningen Demeter kom till. Den såldes direkt från ateljén, precis efter att jag signerat den, men visas nu på Galleri Passagen i Årjäng. Jag frös och förbannade kylan som smög sig på. Gick ofta och tänkte på hur enkelt livet är när det är varmt ute. Den här hösten gick jag mest och gruvade mig inför vintern som skulle komma. Min kropp hade utvecklat ett tydligt motstånd mot kyla som den aldrig tidigare haft. Jag blev grinig och liksom kutryggig i hel

Varför har porträttmåleri – kanske det mest frustrerande av alla måleriska uttryck – blivit så populärt? Jag ställer mig ofta den frågan, inte minst eftersom mina kurser i porträttmåleri fylls gång på gång. Mitt svar är; Sedan jag började teckna och måla har människan varit mitt främsta motiv. På 1980-talet satt jag i Göteborg och tecknade människor överallt där jag befann mig, alltid med ett block i väskan. Intresset för mänskliga uttryck och beteenden har följt mig genom li