Den bästa sommaren?

Den här sommaren skulle bli en av mina finaste på länge.

Jag hade läst om segling hela vintern och hunnit upptäcka glädjen i att faktiskt förstå grunderna i segling. Min fina ny-gamla segelbåt och båtlivet hade blivit min bästis, jag njöt av mina små båtturer, hade köpt en SUP att glida runt på när jag ankrat och kände ofta känslan av att vara helt närvarande i livet. Jag tyckte till och med att jag hade lärt mig hantera stress.

POFF!

Samma klänning olika upplevelser.

Jag halkade på en klippa och bröt benet!

Det innebar att jag snabbt måste ställa in sensommarens återstående kurser.

Men det ledde också till något annat. En personlig utmaning som heter duga.

Jag är nämligen inte särskilt bra på att vila i traditionell mening. Jag vilar bäst i ett slags görande. Därför har boken jag tänkt skriva på i flera år aldrig riktigt fått det fokus den behövt. För när jag kunde ha satt mig med den, blev jag varje gång lite för rastlös. Men nu blev jag tvungen att sitta (och ligga) stilla för att ta läkningen på allvar. I närmare bestämt 6 veckor.

Så satte jag i gång. Här får Du ta del av de allra första raderna. De kommer säkert att förändras många gånger innan boken är färdig; Kapitel 1

ATT SE

Praktiska erfarenheter av färg, valör och måleri.

När jag undervisar i måleri får jag ofta höra samma fråga.

"Hur får jag mer ljus här?"

Eller:

"Jag får inte till djupet ."

Mitt svar blir nästan alltid detsamma.

Titta först på det som finns bredvid.

Inte på det du först tror behöver förändras, utan på ytan intill. Ofta är det den som behöver justeras. Då händer något som nästan känns magiskt. Ljuset uppstår. Djupet infinner sig. Inte för att du målade mer ljus, utan för att relationen förändrades. Det är där färgläran börjar bli riktigt spännande. 

Vi ser nämligen aldrig en kulör ensam. Inte heller en valör. Vi ser dem alltid i relation till det som finns omkring dem och det gäller inte bara färger. Jag brukar ibland säga till mina kursdeltagare:

"Om du upplever dig själv som en generös människa och sedan möter någon som är ännu mer generös, då kan du plötsligt känna dig ganska snål."

Då skrattar de till. För jämförelsen fungerar.

Vi förstår att samma sak gäller nästan allt vi upplever. Vi ser inte världen isolerad. Vi ser den i relation.

Under snart fyrtio år som pedagog har jag sett samma sak hända om och om igen. Deltagare kommer till mina kurser för att lära sig måla, men många åker hem med något annat. De säger att de ser på ett nytt sätt. Inte bara på färger, utan på andras målningar, naturen och ibland till och med på sig själva. Varje gång tänker jag samma sak på kursens sista dag:

Vilket vackert arbete jag har.

Jag är trött, ofta fullständigt slut, men också djupt tacksam. Det är något alldeles särskilt med att få vara med när någon plötsligt ser det som hela tiden har funnits framför ögonen.

Det är därför den här boken blir till.

Det finns många utmärkta böcker om färglära. Den här boken försöker inte ersätta dem. Istället vill jag dela med mig av det jag själv har upptäckt framför staffliet och i mötet med hundratals kursdeltagare genom åren. Det tog mig nästan trettio år att förstå några av de viktigaste sambanden jag försöker beskriva här. Därför ser jag mig inte som någon som sitter inne med facit. Jag är snarare en medresenär som haft förmånen att få undersöka samma frågor under väldigt lång tid.Jag kommer att utgå från praktiska erfarenheter, visa konkreta exempel och, där det behövs, luta mig mot den kunskap och forskning som andra generöst har bidragit med.

Om den här boken kan hjälpa dig att börja se relationer istället för enskilda färger, då har den redan uppnått sitt syfte.

För kanske är det just där allt börjar.

Inte med färgen. Utan med blicken. Din blick.

Vi ser inte världen som den är. Vi ser den alltid i relation till något annat.

Marie Levin Arvika 2026

Från min senaste samlingsutställning "Between us" i Darryn Lees Ateljé Foto: Clas Hansen