En gång i tiden skedde ett namnbyte. Uppskattningen bytte namn till Bekräftelsen. Närheten bytte namn till Bestraffningen. Hemligheter bytte namn till Sanningar och lögner och tvärtom. Kärleken bytte namn till Förvirringen, Strategierna och Självbedrägeriet. Tankarna bytte namn till Jag borde vetat bättre. Våren bytte namn till Jag tror jag tar en cigg till. Framtiden bytte namn till Avståndet. Nuet bytte namn till Va fan alltså. Sömnen bytte namn till Drömmar. Hem bytte namn

För mig är skrivandet livsviktigt. Det behöver tas på allvar. Av mig. Och så har det varit, mer eller mindre, sedan den dag jag lärde mig skriva. Jag var omkring sju. Jag började formulera mig – inte som en ambition, utan som en nödvändighet. Jag skrev det som måste skrivas. Det låter kanske ambitiöst, men det var bara något naturligt som startade när jag fick tillgång till bokstäverna. Dagböcker blev en stående punkt på mina önskelistor. De var ofta av modellen lite vadderad