Mitt måleri

Det kan låta motsägelsefullt, men för mig är det helt avgörande. Så här förhåller jag mig till mitt eget måleri – från början till slut. När vi tror att vi vet hur något ser ut – ett öga, en kind, en skog – då slutar vi egentligen att se.

– Är det jobbigt att skiljas från en målning? frågar folk ofta. Väldigt sällan, svarar jag. Jag är visserligen en melankolisk typ, men inte särskilt sentimental. Samtidigt finns det gånger då jag sätter ett kanske lite för högt pris på en målning – just för att den gärna får stanna kvar hos mig. Tills jag är redo att skiljas från den. Då sänker jag priset. Häromdagen såldes målningen “Innan åskan” plötsligt. Jag fick oväntat en förfrågan om den var till salu. Jag sa ja och ga

Nu tar jag med Dig in i ateljén och klickar upp några av mina kulörer. Och så delger jag lyssningstips med mera...

Jag berättar här hur oljemålningen Demeter kom till. Den såldes direkt från ateljén, precis efter att jag signerat den, men visas nu på Galleri Passagen i Årjäng. Jag frös och förbannade kylan som smög sig på. Gick ofta och tänkte på hur enkelt livet är när det är varmt ute. Den här hösten gick jag mest och gruvade mig inför vintern som skulle komma. Min kropp hade utvecklat ett tydligt motstånd mot kyla som den aldrig tidigare haft. Jag blev grinig och liksom kutryggig i hel

Jag har målat två oljemålningar med den titeln: Gömstället . De kom till under en period för några år sedan då jag var orolig på ett sätt som var nytt för mig. Min mamma fick en sjukdomsdiagnos som förändrade mycket. Mest för henne, men även för oss som står henne nära. Det var som att vi alla klev in i en ny fas, utan att vara förberedda. Vilket alla sjukdomar för med sig – en oförberedd verklighet. Att i förväg försöka förstå vad det innebär att ens mamma blir allvarligt sj